fluppan

Jag tror att det beror på att jag nu är mer medveten om vad som kan gå fel, även om inget gjorde det med Lillkorven. Och att vi har en större medvetenhet om vad det är som väntar, alla mysiga stunder med en bebis som vi för allt i världen inte vill missa. Det ville vi ju verkligen inte förra gången heller, men det är svårare att gissa sig till hur det ska bli när man aldrig varit där.

Det enda som hände under förra graviditeten som inte var som normalt var att jag ca en vecka innan beräknat datum fick havandeskapsförgiftning. Det yttrade sig genom högt blodtryck, äggvita i urinet,  huvudvärk och ont högt upp i magen. Det gjorde att vi fick komma in på kontroll på Förlossningen. De kollade mina värden och att Lillkorven mådde bra i magen och så fick jag en ny tid för kontroll två dagar senare. När vi kom in då så hade mina värden inte blivit bättre utan sämre och de beslutade då att jag skulle läggas in. Det som botar havandeskapsförgiftning är att föda barnet. Därför skulle jag sättas igång dagen efter. Som tur var slapp jag det då Lillkorven tyckte att det var bättre att komma ut på eget bevåg. Detta kändes inte så allvarligt när det hände. Men nu bär jag med mig oron att jag ska drabbas även denna gång och då tidigare.

Så när jag nu för andra morgonen i rad vaknade med huvudvärk så satta oron igång. Jag har även lite känning i magen, men vet inte om det beror på oro eller något annat. Självklart så har ju Kvinnohälsan bara telefontid 2 timmar om dagen, så nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 13 så att jag kan ringa dem. Jag vill bara få koll på att allt är bra och att jag inte behöver oroa mig.

Skräcken är nu att det ska vara havandeskapsförgiftning, vilket med stor sannolikhet då kräver att jag antingen läggs in eller blir ordinerad sängvila hemma. Och det skulle bli så krångligt! Vi får hålla tummarna för att det bara är vanlig huvudvärk och orosmagont.